Piller och profiter

Håller som bäst på att ta mig igenom en bok som jag helst av allt sluppit läsa, dvs om vi hade levt i en bättre värld hade den inte behövt skrivas. I boken ”Piller och profiter” av John Virapen, fd VD på läkemedelsföretaget Eli Lilly här i Sverige beskriver han företagets skrupellösa handlande för att få nya läkemedel godkända. Tron på att läkemedelsindustrin verkar för oss människor krymper avsevärt , och insikten att det är vinstintresset som styr deras handlande tar plats. Visst säger Virapen att vissa läkemedel är bra, men de är inte inkomstbringande för läkemedelsindustrin. ”En storsäljare, en så kallad Blockbuster, kännetecknas inte bara av oerhört höga försäljningssiffror. En storsäljare är mycket mer än bara ett piller som det säljs miljarder av, den ska vara mer än ett piller och avsättningen måste vara enorm. En storsäljare är ett piller där den sjukdom som ska botas eller lindras är av mindre betydelse. För även om det förvisso finns många sjuka människor, är det likväl också sant att sjukdomen är undantaget, inte regeln. De riktigt sjuka är således en relativt liten marknad. Föreställ dig att man kan sälja ett läkemedel till människor som egentligen inte är sjuka. Då öppnar sig en helt ny marknad. Det är detta som är storsäljarens nya egenskap. Eli Lillys substans Fluoxetin skulle komma att spela den rollen.” Detta ”lyckopiller”, antideppressiva medel godkändes i många länder i slutet av 80-talet under namnet Prozac eller Fontex. David Healey, läkare och psykiater gjorde 1999 en rimlig uppskattning att preparatet då hade 25000 döda på sitt samvete, mord och självmord pga kraftiga personlighetsförändringar redan efter kort intag av substansen. Idag riktas marknadsföringen mot barn, och Virapen sover illa på nätterna, hans samvete skaver när han tänker på vad han själv varit med om att få godkänt. ”Skräp, gift med farliga biverkningar” som han själv säger. Dock dröjde det till 1995 innan Fontex godkändes i Sverige. Virapen håller med British Medical Journals förslag till åtgärder inom branschen: – Patienterna skulle vara säkrare om läkemedelskoncernerna var rättsligt ålagda att publicera alla allvarliga biverkningar och kontraindikationer samt alla allvarliga komplikationer omedelbart efter att en studie avslutats – Att det fanns klart definierade ekonomiska gränser mellan läkemedelsindustrin, forskarna i de kliniska försöken och den systematiska utvärderingen av data. Det borde ju vara självklarheter kan man tycka.. Om en studie i dagsläget avbryts pga att man inte får de resultat som man önskar av preparatet eller att försökspersonerna mår dåligt eller kanske tom blir suicidala behöver resultaten inte överlämnas till tillståndsmyndigheten. [tags]prozac, läkemedel, antidepressiver, lyckopiller[/tags]