Spanska sjukan och aspirin

Mirakelmedlet bidrog till överdödlighet

Spanska sjukan, influensan som svepte över världen 1918-1920 hade en ovanligt hög dödlighet. Varför var dödligheten så stor just under den här pandemin? För det första var soldater och människor i allmänhet undernärda i slutet av kriget vilket bidrog till överdödligheten. Men det finns en annan anledning som varit okänd för mig tills helt nyligen: Aspirinförgiftning.
Vid den här tiden var Aspirin (innehåller acetylsilicylsyra precis som Treo) ansett som ett mirakelmedel, relativt nytt på marknaden dessutom. Under Spanska sjukan sköt försäljningen av Aspirin i taket. Läkare kunde ge patienter en handfull tabletter i försök att få ner hög feber, doser upp till 30 g/dag.
Idag vet man att det ger allvarliga leverskador och rekommenderar max 4 g/dag. Ju sjukare någon var, desto högre doser Aspirin fick patienterna.
Man såg att människor dog på två sätt: 1. Infektion, som gav sekundär bakterieinfektion i lungorna, eftersom ingen antibiotika fanns dog de. 2. Infektion, de blev blå runt munnen på grund av låg syrehalt vilket tyder på aspirinförgiftning.
En amerikansk patolog hävdade redan 1920 att den blodiga vätska han hittat i lungorna hos ­några avlidna inte kunde ha orsakats av influensavirus. I dag vet läkarna att Aspirin i för stora mängder kan ha just den förödande verkan. ​​​​​​Siffror visar att sanatorier som inte använde Aspirin utan istället arbetade med att höja kroppstemperaturen hos patienterna för att bekämpa viruset bara hade 1% som fick lunginflammation, medan sjukhusen med Aspirin hade 6% som fick lunginflammation. Virus trivs i 37 grader, kroppstemperaturen höjs för att ta död på virus.
I Boston på ett sjukhus märkte man att patienter som vistades ute i sol och frisk luft fick en omedelbar sänkning av febern, de kände inte D-vitamin och hur det bildas i solljus. Patienterna fick efter upptäckten vistas utomhus i sol och friska luften. Det gav mindre dödlighet.
Är det något vi ska lära oss av detta är det att vara försiktiga med alla läkemedel som inte är beprövade och använts i flera decennier.